Bindgalen (Gunilla Bergstrand)
Gunilla Bergstrand – Bindgalen (2018)
När en medvetslös och svårt medtagen kvinna påträffas på Mentalvårdsmuseet i Säter är polisen beredda att avfärda det hela som ett misslyckat självmord – men kriminalinspektör Hannah Järnerud börjar granska fallet och upptäcker flera saker som inte stämmer. När sedan kvinnans identitet avslöjas och en film gjord med dold kamera visar delar av händelseförloppet finner sig Hanna inte bara ha att göra med ett uppsåtligt mordförsök utan även ett hemligt sällskap, bestående av ett flertal personer som är beredda att leva ut sina lustar ytterst diskret, helst utan inblandning från andra. Det blir ett uppdrag som ställer stora krav på Hannah, samtidigt som kollegan Borg surar och krånglar och hon själv ska förbereda sig på att ta över en kollegas plats.
Samtidigt plågas Hannah av svåra minnen, ett tablettmissbruk och hallucinationer – hon hoppas i alla fall det. Hon vill flytta ihop med sin flickvän Emma, men hur långt är Emma själv redo att gå i deras förhållande? Samtidigt dyker hennes ex upp, ett ex som Hannah har svårt att säga nej till, ett ex som kommer att ställa till rejält med besvär för Hannah och Emma.
Gamla övergrepp och nya, hot, våld och olika slags missbruk i ett Dalarna som förbereder sig på midsommar. Gunilla Bergstrand tar ett fast grepp om läsaren och släpper inte taget före sista sidan.
Ur boken: ”Nygrönskan var i sin vackraste prakt och syrenerna blommade fortfarande. Hannah såg på solpaviljongen och på de övergivna punkthusen som låg längst vägen. De hade byggts och använts när spanska sjukan härjade. Rykten sa att avfallet var nergrävt vid norra delen av sjön, men det låg odlingslotter där så hon hoppades att någon hade fel. Solen värmde och hon öppnade jackan och fläktade av sig. Sjön glittrade över hustaken. Framför dem reste sig staketet som omhuldande rättspsykiatrin där de nyss varit. Åt höger låg fasta och vägen fortsatte bort till golfbanan och det nybyggda villaområde som trotsat områdets rykte. Hon satte sig på bänken, såg på fimparna, hejdade sig från att plocka upp en och tog fram anteckningsblocket. Handväskan hade inte innehållit några husnycklar eller bilnycklar, men nycklarna var antagligen stulna och bilen kunde stå vid idrottshallen, vårdcentralen eller vid några av de firmor som höll till på området. En vit buss kom körande uppför backen. Brottsplatsteknikerna Emma Thelander och Daniel Moussa vinkade. Hennes Emma. De hoppade ur och Emma öppnade bilens bakdörrar. Solen studsade mot kassetten med blanka lådor, hon drog smidigt på sig skyddskläder och Moussa lyfte ur väskorna. Kameran hängde runt Moussas breda hals.
Hannah slog igen anteckningsboken.
”Det såg ut som ett suicidförsök men det är något som inte stämmer. Kan vi byta två ord? Bara du och jag.”
Emma såg förvånat upp.
Med händerna i fickorna såg Hannah hastigt bort mot Borgen som stod och pratade med Moussa.
”Jag såg saker därinne”, sa Hannah och nickade mot huset. ”Ja… Jag såg.. nåt jävligt läskigt därinne. Kollar du om det finns något gift eller gasläcka? Men säg inget.. till de andra.”
Emma nickade, gick till bussen och drog fram ett instrument och en gasmask.
”Moussa vänta, jag måste kontrollera om det finns någon gasläcka. Stanna här, det tar bara en minut.”
När Emma gick in i byggnaden flög fåglarna skrikandes bort mot Fasta. Moussa och Borgen stod vid dörren. Borgen nickade mot henne och Moussa garvade.
”Inget larmar. Du kan gå in”, sa Emma till Moussa och drog med Hannah utom hörhåll. ”Det är första gången du är på fält sen… Hörde om blodbadet på rättspsyk. Lär bli många stygn. Är du okej?”
Hannah grimaserade och såg ut över sjön.
”Så det var ingen läcka, det var bra. Jag såg dig skadad.. .liggandes i badkaret därinne. Hon flyttade sig när Emma öppnade bakdörren på skåpbilen och la tillbaka grejerna.”