Fritt förfall (Birgitta Stenberg)
Birgitta Stenberg – Fritt förfall (2006)
Caroll är nitton år, ung och otålig. Livet är till för att levas, må det sedan vara osäkert och från dag till dag, inte för att sitta hemma i Sverige hos mamma och antingen plugga eller sitta på något tråkigt jobb. Hon hankar sig fram på kontinenten, festar med sina vänner när hon har pengar och tigger, ljuger och bluffar sig fram. Där finns spriten, och där finns tabletterna som gör en människa euforisk och nöjd. Där finns sexualiteten som är fri, fri från alla småborgerliga bestämmelser i det trygga, välordnade Sverige.
Under sin vistelse i Frankrike träffar hon Martha från USA, och efter ett besök i Sverige inleder de ett förhållande. Officiellt är Martha Carolls arbetsgivare, Caroll ska sköta hushållet. Caroll njuter av friheten utomlands – men hennes och Marthas förhållande är inte utan beräkning, för de lever helt på Marthas pengar – och är underställda Marthas, svartsjuka, stundtals lynniga humör och problem med sin egen sexualitet. Trots bristande framgång försöker Caroll uttrycka sig i sitt skrivande, och när hon märker att kontakten med de gamla vännerna får Martha att vända sig mot henne bryter hon med dem utan att tveka.
Boken 1951 skrevs av Birgitta Stenberg när hon var nitton år och refuserades av förlaget, bland annat därför att det innehöll ett lesbiskt förhållande. Trots att det är ett ungdomsverk är det välskrivet och innehåller mycket av det som senare kom att känneteckna hennes böcker: Den fria sexualiteten, drogerna, poeten Paul och hela den samling av bohemer, lesbiska, bögar, transor, normbrytare och könsöverskridare som försökte överleva i efterkrigstidens Europa.
Ur boken: De packade upp Carolls plagg tillsammans, de kysste varandra, skrattade och grät. Det nya beslutet var klart, de skulle återvända till Paris men inte bo tillsammans där. Martha skulle hålla Caroll med ett eget rum där hon kunde arbeta, vägg i vägg med hennes eget. De skulle bara träffas några dagar i veckan så de kunde skiljas åt lite efterhand, ifall den strategin skulle visa sig vara det bästa. Allt för att det inte skulle göra alltför ont att skiljas åt. Och det måste de för att inte förgöra varandra med den förvirrande sado-masochism de råkat in i. Martha skulle köpa Caroll en skrivmaskin med svenska bokstäver så hon i framtiden slapp sitta och rita prickar och ringar över var och varannan vokal och kunna skicka upp sina dikter till tidskrifter i presentabelt skick. Och Martha själv skulle fortsätta att studera konst, på allvar nu. Allting skulle bli annorlunda, regelbundna tider och teatrar och bokhandlar och och och… De pratade i munnen på varandra och hunden smittades av glädjen och hoppade småskällande kring deras ben.
När kvällen kom hade de ordnat för resan och gjort upp med advokaten som ägde huset de hyrde. De stod sida vid sida på taket och såg ut över klipporna för sista gången. Stillheten tog andan ur dem och de stannade inte länge däruppe, i sin ömtåliga lycka skyndade de ner till de upplysta rummen igen. I sägen hittade de tillbaka till varann så som de hade haft det från början och de hann inte släcka lamporna innan de uttröttade och omslingrade föll i sömn.