Egalias döttrar (Gerd Brantenberg)

<<<Tillbaka

Gerd Brantenberg: Egalias döttrar (1977)

I landet Egalia gäller regeln: kvinnan styrer, mannen lyder. Kvinnorna har de välbetalda jobben, fattar beslut och skriver lagar och har inrättat samhället så det passar dem bäst. De är även praktiskt klädda i kostymer eller overaller med en klaff fram så att de kan kissa var och när de vill, ty så har den visa naturen bestämt. Männen tar de underordnade arbetena, de arbetar i arbetspatruller med t ex städning eller blir hemmamän som ser efter barnen, för det är ju trots allt män som avlar barn. Männen iför sig särkar och blusar och piffiga bolerojackor, lockar skäggen och sätter dit vackra rosetter och stoppar in sina penisar i ph (penishållare) för att locka kvinnorna till att ge dem faderskapsbeskydd, ty den obeskyddade faderns lott är hård, han får oftast hanka sig fram och betala dryga underhåll till modern. Genom undervisningen i skolorna, i reklam, uppfostran och så vidare uppfostras männen till att vara underdåniga kvinnorna, att ständigt passa upp, alltid förlåta och ha överseende, alltid underkasta sig kvinnorna så länge de lever.

I detta samhälle växer den unge Petronius Bram upp, son till den framgångsrika Rut Bram och hennes man Kristoffer. Petronius vill bli sjökvinna och dykare men hans drömmar grusas. Samtidigt börjar han slitas mellan kärleken mellan den tuffa, självständiga Gro och vännen Baldrian från gruppen Maskulinisterna som träffas hemma hos läraren herken Uggelberg. Petronius börjar söka sin väg och det blir inte riktigt som han väntat sig med någonting…

Boken är både allvarlig och humoristisk samtidigt med många växlingar. Genom att återberätta både Kristoffer Brams historia och ge en bakgrund till Gro och hennes liv ges dels en bild av hur samhället i Egalia fungerar samtidigt som man får en fördjupning av deras personligheter. Konsekvent vänder Brantenberg på språket, alla ord som innehåller ord som ”man”, ”herr” vänds från maskulinum till femininum och visar på hur språket kan användas för att hävda ett köns dominanns. Ett exempel: En människa i Egalia måste behärska språket = En kvinniska i Egalia måste befruska språket. Det kan ta sin tid att komma in i romanen på grund av detta men det är avgjort värt besväret.

Ur boken, Petronius och Baldrian har bestämt sig för att besöka en lokal för homosexuella, efter att ha blivit insläppta av en dörrvakt (man i kvinnokläder) och löst medlemskort av en kvinna i manskläder går de in: Lokalen innanför svängdörrarna var halvmör med en massa speglar och nischer och draperier och plyschmöbler och tavlor och affischer. Bilderna föreställde påklädda, halvpåklädda och nakna kvinnor. Bröden och utbuktningen vid grenen var tydligt markerade. På en tavla satt en naken kvinna bredbent på en häst. På en annan stod en kvinna och skrevade i trånga byxor och halvöppen skjorta och stirrade på dem med fast blick. Hennes händer höll om några svarta järnlänkar. På en tredje bild stod en kvinna i profil bredvid sin elbil. Bilens böljande linjer gick parallellt med hennes böljande bröst. På en liten tavla såg de två gammalmodigt klädda män som stod och log skälmskt åt varandra med blommor i håret.

Runt de små borden inne i nischen satt kvinnor två och två eller i grupper och drack och rökte. Vid ena väggen fanns en lång bardisk där kvinnor stod i rad. Några av dem talade ivrigt och gestikulerade.

– Snyggt pärlhalsband du har på dig idag, hörru! Hörde de en kvinna säga till en annan.

– Och var har du köpt den där rougen? Den klär dig verkligen, sötnos! De pratade och skvallrade, precis som män. En del hade till och med på sig trånga särkar med pehå hängande löst utanpå. Men de flesta hade vanliga dambyxor med en färgglad skjorta till. Många hade små herrväskor, som de öppnade och stängde och tog fram olika småsaker ur hela tiden – cigarettetuier, pengar, småspeglar. Några kvinnor stod orörliga med ett glas framför sig och stirrade rakt fram.